2009-02-16

Galet kul att anta Sveriges största scen Melodifestivalen i lördags. Jag och bandet gjorde vår version av ABBA's Waterloo. På samiska, givet: Čáhcceloo. Men starkaste minnet kommer dock vara stylingproceduren. Bland allt spring av folk, tidsscheman och glitteryra så kändes det skönt att luta sig tillbaka i stylingstolen med en latte på havremjölk. Finns det något mer avkopplande än när man blir totalt ompysslad i en frisörstol? Tveksamt. Jag såg fram emot en stunds nedvarvning, där man dessutom blir snygg på köpet.

Men ack ve för lugn och ro. Helt plötsligt dyker inte mindre än tre (3) stylister upp från ingenstans med allehanda upphettade verktyg i händerna. De bokstavligen attackerar mitt hår från alla håll. Ordern de fått från stylinggurun är att varenda hårtest ska vara superlockig. Och det blir de. En massa löshår läggs till oxå, som om inte mitt eget hår vore nog. De ger inte upp förrän jag ser ut om Joey Tempest på rymmen från Europes glansdagar på 80-talet.

Efter den hårresande sessionen var det dags för nästa stol och nästa kraftansträngning. Make up. Sminkdamen skulle inte vara sämre hon. Hårt svart eye liner, lösögonfransar (såklart) och tre lager mascara senare var jag komplett. Jag tappade andan själv. Kände knappt igen mig. Hoppas verkligen någon har dokumenterat min look (just ja, det var ju på tv..), för jag hade aldrig varit snyggare. Och det ska vi inte vänja oss vid. Funderar allvarligt på att se över om fem proffsstylister ryms i turnébullen framöver...

Snyggklänningen på. Och mina dyrbaraste juveler, putsat silver från kolten. Oxå mina favoritkillar- bandbröderna. Med de på scen kan inget gå fel. Plus vår favoritversion av Waterloo. Lägg sedan på 5000 i publiken, plus omkring 3 miljoner via tv samt en adrenalinkick likt en stormvind. Showen kunde definitivt börja.

Schlagerkramar.