Tjo å tjim, poststim!
2007/Feb/07 12:22
2001-02-09
I vanlig ordning när jag dimper ner hemma hos mor och far så kliver jag in med förställningen om att jag är ledig. Ooo, vad skönt det ska bli, tänker jag, efter en ofta lång och intensiv period av kringflackande mellan olika jobb (låt oss för enkelheten kalla sånguppdrag och dylikt för jobb, trots att det enligt vissa inte kvalificeras som det -”jobb är synonymt med hårt kroppsarbete”, yeah, yeah..). Men ledig – ack, vad jag misstog mig. Eftersom föräldrahemmet fortfarande fungerar som min bas så går all min post hit. Det har den gjort de senaste, få se...24 åren, eftersom jag aldrig bott tillräckligt länge på ett och samma ställe för att hinna göra en adressändring. Och om jag gjort det så har brevbäraren inte hängt med i svängarna och mina brev har hamnat på villovägar, och det är minsann inte lätt att försöka förklara sitsen för kronofogden. Jag vet inte hur många som ringt och frågat om min adress, samma person gång på gång, och jag svarat (aningen less och kanske lite förnärmad) att det fortfarande är samma som när jag var 4 år. Lagom kul. Nåja, i en nomads liv har man inte en brevlåda på ryggen precis, inte något att prioritera bland de 20 max tillåtna kilona. Så vanligtvis eftersänds posten dit jag för tillfället befinner mig. Men senaste året har jag rört mig lite hastigare, så att farten av eftersändningen tett sig som stillastående (jag och Fantomen är sjätte kusiner på pappas sida). Därför har ett annat hyfsat väl fungerande system införts hos Jannoks, till fördel för både mig och min äldre bror. Han är nämligen också frilansare utan fast adress med sin gamla Saab som nattlogi/rastplats/skräpkorg. Vi delar dock inte samma bransch alls. Han är rendräng, skogsröjare och annat som faller under synonymen till jobb (en akademisk utbildning som civilingenjör är tydligen inte nämningsvärt som jobb). Postsystemet innebär att mina käre far - som sköter hemmet när alla andra inklusive mamma håller uppe flyttlederna – samlar vår post i en varsin mapp som sedan läggs på pianot i vardagsrummet för att erhållas när vi anmält vår ankomst. Vissa mänskliga brister kan förekomma. Det blev jag varse om när jag hittade en obetald räkning med tre tillhörande påminnelser underst i fel hög. Försök bortförklara det för kronofogden.
Så nu när jag kom hit är jag allt annat än ledig. Posthögen var enorm (ni vet, det är ju kontrolluppgiftstider, så mycket hoppar direkt över utan att passera läs). Därtill en massa missade telefonsamtal att ringa upp, såna som inte kollat almanackan och ringde mitt under brinnande marknadsvimmel. Sorry, ber om ursäkt att jag inte svarade. Dessutom har jag befunnit mig bortom internets utspridda nät och mailboxen var även den övertrasserad, stackarn. Så nu har jag att göra. Jag har plöjt igenom posthögen och mailbox 1 av 3. Nu ett djupt andetag och in i stimmet igen, så hörs vi senare! /Sofia
I vanlig ordning när jag dimper ner hemma hos mor och far så kliver jag in med förställningen om att jag är ledig. Ooo, vad skönt det ska bli, tänker jag, efter en ofta lång och intensiv period av kringflackande mellan olika jobb (låt oss för enkelheten kalla sånguppdrag och dylikt för jobb, trots att det enligt vissa inte kvalificeras som det -”jobb är synonymt med hårt kroppsarbete”, yeah, yeah..). Men ledig – ack, vad jag misstog mig. Eftersom föräldrahemmet fortfarande fungerar som min bas så går all min post hit. Det har den gjort de senaste, få se...24 åren, eftersom jag aldrig bott tillräckligt länge på ett och samma ställe för att hinna göra en adressändring. Och om jag gjort det så har brevbäraren inte hängt med i svängarna och mina brev har hamnat på villovägar, och det är minsann inte lätt att försöka förklara sitsen för kronofogden. Jag vet inte hur många som ringt och frågat om min adress, samma person gång på gång, och jag svarat (aningen less och kanske lite förnärmad) att det fortfarande är samma som när jag var 4 år. Lagom kul. Nåja, i en nomads liv har man inte en brevlåda på ryggen precis, inte något att prioritera bland de 20 max tillåtna kilona. Så vanligtvis eftersänds posten dit jag för tillfället befinner mig. Men senaste året har jag rört mig lite hastigare, så att farten av eftersändningen tett sig som stillastående (jag och Fantomen är sjätte kusiner på pappas sida). Därför har ett annat hyfsat väl fungerande system införts hos Jannoks, till fördel för både mig och min äldre bror. Han är nämligen också frilansare utan fast adress med sin gamla Saab som nattlogi/rastplats/skräpkorg. Vi delar dock inte samma bransch alls. Han är rendräng, skogsröjare och annat som faller under synonymen till jobb (en akademisk utbildning som civilingenjör är tydligen inte nämningsvärt som jobb). Postsystemet innebär att mina käre far - som sköter hemmet när alla andra inklusive mamma håller uppe flyttlederna – samlar vår post i en varsin mapp som sedan läggs på pianot i vardagsrummet för att erhållas när vi anmält vår ankomst. Vissa mänskliga brister kan förekomma. Det blev jag varse om när jag hittade en obetald räkning med tre tillhörande påminnelser underst i fel hög. Försök bortförklara det för kronofogden.
Så nu när jag kom hit är jag allt annat än ledig. Posthögen var enorm (ni vet, det är ju kontrolluppgiftstider, så mycket hoppar direkt över utan att passera läs). Därtill en massa missade telefonsamtal att ringa upp, såna som inte kollat almanackan och ringde mitt under brinnande marknadsvimmel. Sorry, ber om ursäkt att jag inte svarade. Dessutom har jag befunnit mig bortom internets utspridda nät och mailboxen var även den övertrasserad, stackarn. Så nu har jag att göra. Jag har plöjt igenom posthögen och mailbox 1 av 3. Nu ett djupt andetag och in i stimmet igen, så hörs vi senare! /Sofia
|