2009-03-26 Foto: Tobias Helén

Det har varit en stillsam, fin mars månad. Jag har haft bra med kvalitetstid och installerat ett litet norr på söder där jag kan andas yoga och göra hemmagjord mûsli och annat som man bara gör när man har sällsynt generöst med tid. Hittade ett ruffigt vackert piano som fått tåla min period av kampsånger som föds av en same i exil. Jag har gått på teater och balett, schlager och basketmatch, testat tusen fik och sojalatten tills jag blivit stadstokig och åkt på minisemester i den omtalade vildmarken. Efter ett par veckor i söder kan man lätt få för sig att våren kommit, men tillbaka i magiska -20 kan man åter se kristallklart. Ibland för klart. Solen ligger på som aldrig förr och med allt det vita omkring kan man bli snöblind för mindre. Snöblind, men knappast hemmablind. Det råder fin vårvinter hemma i norr. Perfekt för att vara ute, testa telisarna eller bara titta på när andra åker.

Jag har laddat tillräckligt med energi och mûsli för att sparka igång lite scennärvaro. Börjar light som ciceron på en av fantastiska Norrbotten Big Band's BANG-after works i Luleå. Sedan följer jag upp med liten turné med mina fina dansvänner i Compagnie Jus de la Vie. Plus en och annan sångsession i diverse storstilade event. Och efter det är det nog alldeles säkert vår på riktigt. Då man kan åka skidor med bara ett par långkallingar och odla fräknar i vårsol med risk för snöblindhet så det står härliga till. Men aldrig så blind att jag inte ser det vackra i snön.

Kram!