Foto: Peter Fredriksson

2007-03-09
Så var man inflyttad i Luleå. Och jag har redan fått en favorit i stan. Isen. Mitt i stan kan man ta sig ut på älven som skottas upp med banor till små öar och runt uddar. Hur praktiskt som helst om jag skulle gripas av vidd-abstinens. Men jag är ju knappast ensam om denna utflykts-/tillflyktsplats. På helgerna verkar hela Luleå bilda ett lämmeltåg på isen. Men det är bara trevligt. Jag har inte upplevt denna stad från denna härliga vintersida. Blev uppriktigt förvånad när jag ser att människorna faktiskt kan klä sig ordentligt med både gore tex och täckisar. Annars är det kirunaborna som har dominerat gore tex-trenden. Eller där är det väl ingen trend, utan snarare standard. Hursom, jag trivs i mitt hem. Hem. Gissa om jag gjort hemmasysslor- lagat mat, pysslat med inredning, installerat olika tekniska prylar (mindre lyckat ibland, man är ju ingen hacker precis..) och tvättat. Gissa om jag tvättat! Tvättmaskinen har gått i ett. Så oxå diskmaskinen. Bara för att jag har lyxen att ha dem. Förr förespråkade jag för den avslappnande terapin med handdisk. Jo tjena. Och så har jag arrangerat i mina garderober. Och arrangerat om. Jag riktigt suger på karamellen av att ha en egen lya. När jag tömde väskorna och kartongerna upptäckte jag till min förtjusning massa nya kläder! Linnen, klänningar, jeans, skor... Och snygga dessutom, helt i min smak. Sedan slog det mig att de inte alls var nya, utan de har bara varit nerpackade så länge att jag glömt bort att jag ägde dem. Hemska värld. När man reser omkring så blir det att samma trivsamma kläder tvättas och packas ner om och om igen. Så nu viker jag omsorgsfullt varenda plagg och lägger det andäktigt på en egen plats i garderoben. Där ska det få vila och känna att det faktiskt har en existens, tills jag lika andäktigt bär det. Tur att jag har tid med sånt här trams och småpyssel. Fram till nästa större spelning i april så har jag mest småprojekt. Inspelning av låtar till barncd:n, möten, planering av året och sånt.

Nu börjar det minsann lukta vår. Så i skrivande stund sitter jag på tåget norrut till Björklidens skidbackar. Trodde ni jag skulle sitta still bara för att jag är s k ledig, så hade ni bestämt fel. Eller lite rätt..jag har varit på ett och samma ställe en hel vecka (!) och "jobbat hemma" som de vuxna brukar säga. Nu passar jag på att göra en liten tripp för att testa telissvängarna, fick mersmak i Åre. Det ska bli riktigt skoj! Jag har anlitat samisk budservice med anledning av resan. I och med att jag inte hade skidorna på plats så var det bara att ringa pappa som fick leta reda på all nödvändig utrustning (plus lite mindre nödvändig sådan, när han ändå besväras), och komma med rubbet till tågstation för att slänga in det i vagnen när jag passerar. Det är ändå skonsamt. Det är ju pappa, så han är så pass nära och van. Men det är inte alls ovanligt att det skickas saker, djur, barn eller andra körkortslösa, kors och tvärs över Sápmi när man vet folk som är på vägarna. Det finns faktiskt ett speciellt forum för såna här turer på same.net där man skriver in körsträcka och tid så att folk vet om någon eller något ska med. Det händer titt som tätt att man fraktat kartonger, färsk fisk och hundvalpar mellan olika destinationer. Finns nog ingen budfirma som är så effektiv och frekvent som Samisk Budservice. Om bara Apple hade vetat om det när de skulle skicka min dator till Rävudden. Telefonisten: "Nja, det känner jag inte till..men jag kan enkelt sända den till närmaste affär. Jaså, den ligger 7 mil bort, jaha.."