Från Nordens avkrok till Nordens Paris
2007/Jun/07 23:31
2007-06-10
Jag och min pianist Peter har haft en duoturné senaste tiden. På tu man hand har vi kaikat runt i Sápmi likt två riktigt borttappade strörenar applicerade med kraftiga fartränder. Sápmi kan verkligen ge ett brett spektra av upplevelser, även vid andra avseenden än långa avstånd. Nordens författare i ett snöfritt Jokkmokk, Oscarsgala i Gällivare, nuddning av ryska gränsen och flådig tv-gala.
Vid det här laget vet mina musikanter att Sápmi är vitt och brett och det finns ställen som i bästa fall förbinds med omvärlden genom en grusväg. Konserterna kan hålla hus på platser man inte var helt säkert på att de verkligen existerade, men som uppenbarar sig efter att passerat en avtagsväg till Murmansk och asfalten blev till grus – Enare i nordöstra Finland. Där hölls en mysig liten festival till nattlösa nattens ära. Midnattssol, finsk bastu och husets röding. Inte klagar jag, inte.
Från Nordens avkrok till Nordens Paris - Tromsö. Drömstad nr 2 (efter New York). Anlände en solig eftermiddag, lite möra efter en hipp Gällivare-galan och den långa men åh, så vackra, bilfärden. Anledningen var världens miljödag, som FN valt Tromsö att vara värd för. Helt perfekt för denna magnifika stad som är slående vacker, speciellt från sin soliga sida. Höga snötäckta berg, djup glittrande fjord, goda tapas och puttrande stadsliv. Lägg där till att stan är ett vattenhål för ett gäng glada kusiner och andra coola samer, så kan ni ana trivselfaktorn.
Damp ner mitt i värsta grejen! Visade sig att detta var om inte världens, så minst sagt Norges mest aktuella happening. Söndagen som följde inleddes som sig bör med en gudstjänst. Denna i Ishavskatedralen. Fantastiskt att sjunga en kärlekssång i samma kyrka som mina kära föräldrar rymde till för att gifta sig under det glada sjuttiotalet. Att det dessutom var med ett smältande isblock från Svalbard på min ena sida och självaste Desmond Tutu på andra sidan gjorde den brinnande direktsändningen i tv mindre anmärkningsvärd. Sedan tog jag en promenad ner till stranden tillsammans med Norges kronprins Haakon. Några (läs ett par hundra) vänner valde att göra oss sällskap. Kyrkkaffe i solen. Mycket trevligt.
Senare skulle vi vidare till kulturhuset för repetition inför en gala samma kväll. Där var det full rulle. Norges mest folkkära artister, programledare, dansare, högheter och en 60 pers som synkade och koordinerade alla dessa fyllde varenda yta.. Galan skulle nämligen även den direktsändas. Med min något lojare inställning till det hela, så kom vi såklart för sent till genrep. Wom! Tio olika personer med headset var på mig. In i sminket, på med kläderna, ut på scen, låtsas att det är på rikt - chop chop. Därefter var jag ständigt bevakad av minst en headset-buren som knappt tillät mig toalettbesök. Tv är så himla noga. Med all rätt. Det blev en fantastisk show. Efter ännu fler lager smink, hårspray och en massa nervös väntan gjorde jag mitt. Peter agerade playback-dj som om han inte gjort annat (hm, ska nog omfördela i bandet aningen..), maskdansösen Jesse från Grönland förstärkte budskapet av Goaskin (The Eagle) och jag gjorde mitt allra yttersta för att fokusera på alla kameror som svepte förbi, puh! Allt var över på tre och en halv minut och vi fick ta för oss av godsakerna i green room och följa programmet i lugn och ro.
En helsnygg gala som handlar om min största hjärtefråga – miljön på vår moder Jord – förtjänar en värdig efterfest. Och det blev det. Mer än så. Champagnebubblor, karaoke (lyckad sådan!), dansentusiaster och massa skratt med nyfunna kontakter. Jag hade kungligt roligt och bar med det hela vägen hem, 50 mil med bil. Fortfarande ovan polcirkeln. Fortfarande soligt. Ständigt denna sol. Tackar ljuset. Natt som dag. Solens folk. Same light, day as night.
Sofia
|