2008-11-03

Bytte lappsjukan uppe i norr mot spanska sjukan i Andalusien ett par dagar i oktober. I själva verket var jag på WOMEX i Sevilla, världsmusikmässan nr 1 i världen. Jag med bandet hade ett skoj show case, superminglade på mässan och åt tapas mest hela tiden. Bolaget Caprice hade tagit ner oss med anledning av den kommande skivan. Härligt att det var i Spanien. Ännu härligare att vi fick en dag på stan. Som orutinerade turister agerade vi utan varken karta eller riktning, mål eller mening. Vi fann oss direkt som de strörenar vi normalt brukar likna, irrande omkring mellan smala men mysiga gränder. Alla pekar åt olika håll när vi ska gissa vägen hem och febrilt letar man efter glömda spanskaglosor för att fråga sig fram. Fast vad gör väl det, när det i varje hörn serveras något gott. Perfekt land att äta i för en (läs mig) som stundom lider av obotlig beslutsångest, speciellt när en meny landar framför mig. Tapas! Ta lite av allt. Och dela allt med varandra. Mitt nya motto.

Besos.